1968 köpte jag min första springer
Jag var 17 år gammal och ville ha en hund att jaga över. Då fanns inte jaktspringern i Sverige utan den hunden var vad vi idag betecknar som en utställningsspringer. Vi är så pass långt tillbaka i tiden att även dessa hundar hade mycket kvar av sina jaktanlag och jag fick en riktigt bra hund. 1982 köper jag en hund som hade 30 % jaktspringer i stamtavlan. Nicki som hon hette var väldigt lättdresserad och därmed startades hon på prov 1983. Ett år senare var hon jaktchampion.
För ett par veckor sedan (januari 2023) fick jag min nionde jaktchampion Fågeljägarens Dipper (Fetch).
Fetch är ytterligare ett resultat av min avel där jag hela tiden strävar efter att få fram hundar med de bästa egenskaperna. Att bedriva avel är ett stort ansvar och det innebär att man måste ta konsekvenserna av de beslut som fattas. Naturligtvis görs varje parning i tron att resultatet ska bli det bästa men så är inte alltid fallet.
Gener från tidigare generationer ger sig plötsligt tillkänna och icke önskvärda egenskaper dyker upp. Den tik som skall gå i avel här får definitivt inte visa tendenser till hård mun eller ljud. Samtidigt skall stilen vara av yppersta klass, farten och jaktlusten på högsta nivå och någon form av aggressivitet får inte förekomma. Inte minst skall en spaniel vara väldigt lättränad. Som en följd av detta så väljer jag bort en del av de tikar som jag behåller. De är alldeles utmärkta jakthundar men t.ex. ett litet pip diskvalificerar dem från att stanna i kenneln.
Jakt med jaktspringer
I tidernas begynnelse var springern en jakthund och ingenting annat. När utställningar blev allt populärare utvecklades en annan variant av rasen. En hund som blev högre, grövre och med mera päls. Dessutom blev de kortare i ryggen och raka i vinklarna vilket gör det omöjligt att arbeta på ett rastypiskt sätt. De rastypiska jaktegenskaperna prioriterades inte i aveln och i dag finns det inte mycket kvar av den ursprungliga jakthunden i utställningshundarna.
De hundar vi i dagligt tal benämner jaktspringer är härstammar från den ursprungliga jakthunden och det är avlade på jaktegenskaper och inte efter andra kriterie.
Jaktspringern är en stötande och apporterande hund!
Hunden skall söka snabbt och energiskt inom skotthåll för föraren. När den finner vilt ska den stanna spontant och apportera på kommando. Apportgreppet ska vara mjukt och hunden får aldrig skada viltet.
En jaktspringer kan användas för jakt på fältvilt i söder och på skogsfågel och ripa i norr. Som apportör kan en spaniel oftast mäta sig med den bästa retrievern såväl på land som på vatten. Fälthare och kanadagäss hämtar den med bravur. En springer av jakttyp ska söka med låg näsa och den ska gå under vegitationen och med kraft tränga igenom såväl björnbärs- som slånsnår.
Mer om träning av en springer finns på träningsråd!
Träningsråd
2019
För den oerfarne, kan det verka väldigt komplicerat att träna en jaktspringer till en fungerande jakt och (eventuellt) jaktprovshund. Visst kräver det kunskap och en del känsla för hur en hund fungerar, men det är definitivt inte svårare än att de flesta kan lära sig.
För snart 18 år sedan skrev jag min bok “Fågelhundsträning – på naturens vilkor”. När det gäller själva jaktträningen är den fortfarande helt aktuell, men för den som vill bygga en trygg relation med sin hund, så rekommenderar jag vår senaste bok “Shadow”. Dessa böcker finns att beställa på www.gyllerbodahundcenter.com
Det har skett en enorm utveckling för oss vad det gäller ledarskapet och i “Fågelhundsträning” är det som skrevs för 15 år sedan inte längre aktuellt. Som sagt här är det boken “Shadow – att skapa en skugga” som gäller.
Nu för tiden är i stort sett alla hundkurser baserade på belöningsträning och även i spanielvärlden smyger den här metodiken sig in. För några år sedan deltog jag på en kurs för Andy Robertsson, känd cockerman från England. Med anledning av en av deltagarnas hundar, kommenterade Andy belöningsträningen med följande ord: “Den dagen då någon visar mig att det fungerar, då ska jag också börja med det!” Jag säger precis samma sak! Det finns ett par hundar i Sverige som kommit långt med ovanstående metod men jag påstår att dessa inte har den jaktlust som krävs för en riktig topphund.
Innebär då detta att man måste träna en spaniel med korrigeringar och hårda tag? Nej absolut inte! Om hunden har ett felaktigt beteende är det jag som tränare som misslyckats och det är jag som i så fall ska ha en smäll på fingrarna.
Om man följer metodiken i min bok så räcker det långt för och få en väl fungerande jakthund Men jag vill ändå här beskriva en del av de största fallgroparna som lurar för nybörjaren.
En jaktspringer av den rätta sorten är väldigt lättränad vilket får många att starta träning för tidigt och också att gå för fort fram. Min senaste hund började jag träna vid 11 månaders ålder och jag kommer absolut inte att förlora något på att jag väntade. Detta innebär inte att jag bara legat på sofflocket. Vi har två regler för valpen, du ska lyssna när vi pratar och komma när vi ropar. 98% possitivt och 2% krav.
Jag pratade med en valpköpare för en tid sedan. Han berättade att hunden fick springa lös i skogen eftersom den hela tiden kom tillbaka. Helt förkastligt! Förr eller senare hittar den ett vilt och förföljer och det kan innebära att hunden aldrig blir stadig för vilt. Dessutom har den lärt sig att det är långt bort från husse som det roliga finns.
Apporteringen är nyckeln till framgång! Om man är väldigt noga med lugnet i hunden under all apportering, så lägger detta grunden till en bra stadga. Observera att en hund som sitter stilla absolut inte behöver vara lugn. Alltså ska vi vid varje tillfälle som hunden skickas se till att den är lugn i sinnet.